Efter ett långt träningsuppehåll

Spread the love

Efter ett långt träningsuppehåll tog jag idag tag i ett av de moment som har känts lite motigt – nämligen vittringen!

Jag har bara testat med Lystra en gång när hon var 8 månader och sen påbörjade jag träningen (hann med ett träningstillfälle) utomhus nu precis innan snön kom.

När vi testade första gången när Lystra var liten kan ni läsa om och se på film HÄR

Med Vilja har det varit rena rama plockepinnet när vi har provat för längesen så detta moment har jag verkligen bävat för med mina apporteringsglada tjejer 😉

Men så idag påbörjade vi träningen med godis mellan pinnarna och båda två var jätteduktiga och totalt struntade i pinnarna!

Metoden vi körde efter idag:

STEG 1: Ovittrade pinnar med godis emellan.
STEG 2: Som steg 1 men med en invittrad pinne. När hon ätit upp alla godisar väntar jag ut och ser om hon tar den invittrade pinnen.
STEG 3: Som steg 2 men utan godis!

Jag hade egentligen inte tänkt gå vidare med steg 2 redan idag men otålig som jag är så ville jag såklart prova nästa steg med Lystra när hon så duktigt kopplade på näsan och inte plockade med pinnarna.

Hon var lika duktig och sökte igenom pinnarna metodiskt när vi provade steg 2 och vi gick vidare till steg 3 som egentligen är det färdiga momentet men inte med de avstånd som det är när momentet är klart förstås. Och med avståndet kommer farten och med farten kommer en förhöjd aktivitetsnivå och med fart och förhöjd aktivitetsnivå kan apporteringslusten ta överhanden! Även tugget på pinnen kommer ju med avstånd och fart så än är det långt kvar innan HELA momentet är klart men själva vittringsdelen är vid steg 3 som den ser ut på tävling!

Vilja fick också prova steg 2 men hon visste inte riktigt vad hon skulle leta efter när godisarna var slut så hon högg första bästa pinne vid ett par tillfällen och lyckades ta rätt pinne nån gång men det var mer tur än skicklighet!

Lystra hade 100 % rätt när hon fick köra vittringsdelen tävlingsmässigt 7 gånger på raken!!

Vid ett tillfälle tog hon pinnen i munnen och kollade igenom de andra pinnarna med pinnen i munnen och vid ett tillfälle tog hon fel pinne men ändrade sig och bytte till rätt pinne men för att vara första gången så tycker jag att det var ett OTROLIGT bra resultat – jag är HELNÖJD!

Hon tuggar inte direkt på pinnen nu när vi är på bara några meters avstånd men vill gärna ta ett omtag precis när hon plockar upp pinnen så att hålla pinnen i ett fast och stadigt grepp utan tugg får vi träna separat. Framförallt får vi träna på att hon skall kunna springa med pinnen i munnen UTAN tugg för jag tror det är där tugget kommer.

Imorgon åker vi till Kolåsen för att fira nyår och ha några härliga dagar i underbara Kolåsen tillsammans med nya, nygamla och urgamla vänner!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *