Jaktprov i Kratte Masugn

Spread the love

Jag har på något sätt (som ni kanske har förstått om ni läst min blogg) en stor respekt för B-prov. Det är så mycket som ska stämma, väder, vind, provets upplägg, hundens dagsform, störningar av olika slag, mm

Förra lördagen var jag & Lystra (husse & Vilja var med som stöd och sällskap) i Hofors i Kratte Masugn och debuterade på jaktprov.

Jag kände på en gång hur hon blev lite ”trampig” i transporten och hellre ville gå fot med skytten. Ingen rolig känsla men jag fick henne att komma tillbaks till sidan och hon höll sedan i sig och gick skapligt vid sidan (förutom då vi gick till sista markeringen).

Hon var (som alltid) helt stadig i skott och kast och detta är något som jag aldrig oroar mig för med henne då hon aldrig knallar.

Vattenmarkeringarna gjorde hon kanon förutom att hon la ner den sista anden när de sköt ett skott mot söket när hunden var på väg in med den. Hon stannade då till och tittade ut mot söket vilket de ska göra men sen kom hon av sig lite väl länge och la då ner anden kort innan hon kom in med den.

Sen var det dags för söket. Hon gick till min stora glädje ut med god fart och långt ut på djupet men när hon hade plockat in några stycken och inte hittade direkt så sprang hon till båten och ville hämta änderna som låg där till vattenmarkeringen. Jag kallade tillbaks henne och det blev lite tramsigt runt dessa änder och hon sprang dit ytterligare en gång. Domaren sa efteråt att jag kanske skulle ha låtit henne ta dem så hade vi blivit av med dem. Men det kan man ju inte veta och en annan domare kanske hade tyckt helt annorlunda. Hon var fram till en Kricka ute i vänsterkanten i skogsbrynet flera gånger men tog den inte förrän på slutet när det inte fanns mer att hämta. Detta gjorde att söket blev väldigt ostrukturerat och jag tror det ffa var det som satte ner priset till att 3:e pris!

Flera hundar hade reagerat med att bli rädda och osäkra på detta prov och det pratades en hel del om att det fanns mycket björn i skogen. Så jag är så stolt och glad över att min lilla fegfis sprang ut på djupet i söket och att hon till sist tog mod till sig att springa in i skogskanten och hämta Krickan där björnarna bor!

Ett trevligt prov, fina marker och trevlig domare, en bra dag helt enkelt!

Duktiga lilla fis <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *