Kategoriarkiv: Allmänt

Jag hör vad du säger, men?!

Det här med signalkontroll är spännande tycker jag. Jag och Lystra har ju tränat väldigt mycket fjärren nu på sista tiden både signalkontroll och teknik i skiftena. Nu har jag påbörjat träning för rallylydnadens nybörjarklass och där finns en skylt där hunden från sittande vid sidan ska ställa sig upp. I fjärren har jag kommandot stå (från sitt) och hon är jätteduktig på att lyssna på kommandona (dvs god signalkontroll) även utan handtecken. Men nu när jag plötsligt står bredvid henne (och inte framför som i fjärren) och säger ”stå” så fattar hon ingenting 🙂

Imorse när jag gav dem mat så satt Lystra och väntade på att få börja äta men Vilja var en liten bit ifrån så jag sa Vilja….varsågod. Varsågod var såklart menat till båda hundarna precis som jag alltid säger bara Varsågod och inte deras namn i denna situationen. Men när jag nu sa Vilja först och sen (med en liten fördröjning) säger varsågod så ser jag hur Lystra rycker till men sen blir hon fundersam och sitter kvar för jag hade ju inte sagt hennes namn Då har hon plötsligt väääldigt god signalkontroll trots att situationen runtomkring är densamma (sittande framför matskålen i köket)  och att jag aldrig annars ”adresserar” mitt varsågod när det gäller maten!

De gånger jag säger deras namn innan ”varsågod” är om bara en av dem får hoppa ut ur bilen, gå ut genom dörren, mm.

Sötaste.lilla Lystra

Lystras ridhusallergi

Igår eftermiddag såg jag plötsligt att Lystra var svullen på höger sida av nosen, under ögat. Hon kliade sig och skakade på huvudet som om hon hade klåda i öronen och på huvudet. Det var samma symptom som hon hade vid de två tidigare tillfällena (vintertid för ett år sen och för två år sen). Men denna reaktion var mycket mildare än de två tidigare. Vi har ju tidigare misstänkt att det varit en reaktion på något i ridhus och igår på träningen var hon ju väldigt intresserad av underlaget och hon ville ju dessutom inte ligga med huvudet vilande på underlaget (hakan i backen) så som hon brukar göra. Frågan är om det blev för mycket ”allergen” för henne igår och att hon kände av klådan vid platsliggningen (som var det sista vi gjorde).

Detta talar ju för att hon till en viss gräns klarar träning i ridhus men att det ändå är något i ridhus som hon reagerar på när det blir för.mycket av det ”goda”.

Tur att jag inte planerat för några tävlingar i ridhus.

Morgondagens Jaktträning

Nu har jag och maken badat bubbelpool och planerat morgondagens jaktträning 🙂

Jag la fram en liten blänkare om att det vore roligt att ha ett litet chokladbrunt Viljabarnbarn då Viljas dotter Polly väntar valpar hos Kennel Ryegates . Maken är inte helt positivt inställd till att ha tre hundar igen så därför börjar jag bearbeta honom i god tid (eftersom jag tänkt att vi ska ha en valp om ca 2 år).

När jag först började prata om valp nu alldeles snart (Pollys valpar föds i mars) så lät det som om han tyckte det var helt ok att vi tog en valp när Vilja är 9 år 😉
Smart taktik, eller hur?

 

Vilja – the Bodyguard!

Vilja hade det jobbigt i fredags så igår var hon trött! Vi hade våra vänner här (Karin, Peter, Miso & Wilma) på middag! ! Och Wilma är vääldigt intresserad av vår katt 😉

Vilja tog verkligen sitt ”uppdrag” på största allvar och vakade som en hök på Wilma hela kvällen, satte sig som en propp framför soffan (Misty låg under) och till och med morrade åt bästisen Wilma när hon försökte komma åt katten!

 

 

Vilja kunde inte alls förstå Wilmas fascination över katten men när jag förklarade att det var som när hon träffar en kanin så tror jag hon kunde sätta sig in i känslan 😉

När man kommer hem

image

När man kommer hem möts man av två totalcrazy vänner som viftar med hela kroppen och MÅSTE ha något att bära (gärna en sko)! Och för att slippa leta i hundbäddar, soffan, under sängen, på toaletten, vid hundmatskålarna i köket eller ute i trädgården när man vill ha sina skor är det bästa sättet att ställa in skorna i tvättstugan 🙂 De har ett antal leksaker som ligger framme för att de skall ha nåt att bära på istället för skor, men igår var detta det bästa Vilja kunde hitta när jag kom hem 😉 Född till retriever helt enkelt!

Det är bara Vilja som lyckas….

På morgonen när hundarna var ute på tomten själva kom Lystra plötsligt och skvallrade att något inte stod rätt till! I somras innan vi hade idiotsäkrat stängslet kom hon och skvallrade (står och skäller förtvivlat för att få vår uppmärksamhet) de gånger Vilja hade dragit från tomten så nu kände jag paniken stiga.

Inte för att hon brukar gå långt men det kändes inte kul att ha en höglöpande Vilja på rymmen. Svårt att veta om hon var parad när hon kom tillbaks liksom. Kanske stött på vargen så att det skulle bli små varghybrider 😉 Jo vi har en varg runt knutarna nu..

Perra gick upp och kollade (där Lystra visade) och hittar Vilja liggandes i snön helt stilla och när han närmar sig viftar hon på svansen. Han ser då att hon har fastnat med huvudet i stängslet (viltstängsel med 10×10 cm stora rutor) och hon sitter verkligen HELT fast! Hur hon lyckats pressa in huvudet är en gåta för det var nästan så att det inte gick att få in tången för att klippa loss henne, så hårt satt det fast runt halsen!

Nu i efterhand grämer det mig att jag inte tog med telefonen och fotograferade händelsen men när Perra ropade att hon satt fast och att jag skulle komma med en tång fick jag väldigt bråttom att leta fram en tång och springa upp med den. Jag visste ju inte hur hon satt fast, om hon var skadad och om hon hade panik så det var ju oroliga sekunder/minuter innan jag såg hur det var.

Men om jag hade vetat att hon låg helt stilla och viftade på svansen så hade jag tagit mig tid att ta med telefonen för att föreviga ytterligare ett av HoudiniViljas små upptåg 😉

Knashund!

Det kom lite snö ;-)

Jag vet att norrlänningarna gör narr av oss Stockholmare och säger att det blir kaos i Stockholm om det är två bilar och en snöflinga i samma korsning 😉

Men idag var det EN bil och betydligt mer än EN snöflinga på vår uppfart kan jag tala om!

Meen eftersom jag är gift med en halvnorrlänning (hälsinge) så tog jag mig målmedvetet an uppgiften.

Hur svårt kan det va tänkte jag kaxigt och började skotta fram bilen imorse….först en halvmeter snö ovanpå bilen som skulle bort, sen en ”lättare” skottning på infarten för att få ut bilen och JA det gick bra ut från infarten men sen satt jag ohjälpligt fast och kom varken framåt eller bakåt….

Jag skottade, försökte igen, skottade lite till, försökte igen, skottade ännu mer och så hör jag plogbilen komma. Och där står jag som en propp mitt i vägen!

Killen i plogbilen hoppar ur och hjälper mig, han lyckas få loss bilen och backar nerför gatan (och på vägen glider han in i grannens staket).

Han plogar sedan gatan och jag kör upp bilen och tänker ställa in den på infarten igen men tog kurvan lite för snävt (samtidigt som jag pratade i telefonen med mitt ”besök” för att meddela att jag var sen) och fastnar såklart i vallen vid brevlådan och sitter fast IGEN!

Den snälla plogkillen börjar nu se lite lätt trött ut men hjälper till att putta så jag kommer loss. Han ber mig backa ner en bit och säger att han ska göra något han aldrig gjort (och som han eg. inte får göra). Han plogar vår uppfart!!! Puss på honom 🙂

Han säger till mig att köra in bilen på uppfarten och ber mig att inte köra mer bil 🙂 Vadåå aldrig mer? Eller bara idag? 😉 Nu har jag precis ringt till grannen och förklarat att deras staket blivit nermejat, och han skulle ändå byta den delen av staketet för den var rutten så det gjorde ingenting – puss på honom oxå!

Tur man har trevliga grannar och en STOR bukett rosor till den underbara plogkillen som förmodligen kommer få skäll för att han blivit försenad pga lilla mig 😉