Lopplådans Kavata Kantarell "Milla" 1994-2005

Spread the love


Efter ett halvår utan hund fick vi hem vår bruna Flatcoated retriever ”Lopplådans Kavata Kantarell” som vi kallade Milla. Hon var född 4/12-94 och blev som Linns första syskon. Linn älskade Milla men hon kunde visa en hel del svartsjuka också,  precis som barn gör när de får ett syskon. Jag hade planer på att träna upp Milla till räddningshund men eftersom Linn var liten och jag blev gravid igen när Milla var valp så blev det inte mycket till hundträning för min del under hennes valp och unghundstid. När vi var hos Bitte på valpträffar kom vi så i kontakt med jaktträning och döda fåglar för första gången. Genuin djurvän som jag är och dessutom gravid höll jag på att kräkas i ljungen när Milla kom släpandes på en stor trut! Men eftersom vi såg hur roligt Milla tyckte att det var med apportering så tog Perra över jaktträningen och tränade Milla i flera år men de kom aldrig till start på jaktprov utan tränade mest som aktivering.Raukarna på Gotland sommaren -95

Milla var en helt underbar familjehund alltid pigg och glad och med på allt som vi hittade på. När Linn var 8 år ville hon börja på hundungdom och gå på agility med Milla men hon var för liten. Så istället gick jag en agilitykurs med Milla för att Linn & jag skulle kunna träna tillsammans men det blev jag och Milla som tränade mest. Milla var äldst av alla hundar på kursen och jag äldst av alla tvåbenta men eftersom Milla var snabbast av allihop både på att lära sig hindren och också när det gällde att ta sig i mål så var det ju bara för mig att springa för allt jag hade  När Linn blev lite äldre gick hon en period på hundungdom både med Milla och Tina.  Milla blev 10,5 år gammal och det var fortfarande folk som trodde hon var en valp trots att hon var lite grå runt nosen. Hon var en miniflat som vägde 19 kg i hela sitt liv och hade en pigg och livlig, svansviftande, liten kropp in i det sista. Hon fick autoimmun hemolytisk anemi och det tog två dagar från det att vi märkte att hon var sjuk tills hon somnade in på Bagarmossens djursjukhus. Vi hade precis fått svar på proverna, som vi hade tagit två dagar innan, när hon blev medvetslös hemma och hon kom aldrig till medvetande igen. En snabb och skonsam död för en hund som levt som en valp i 10,5 år men en oerhört stor sorg för hela familjen. Hon hade ju funnits så länge Linn kunde minnas och hon fanns i famlijen när Elias föddes!

Utkiken sommaren -95

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *